vad vore mitt liv utan mina vänner, en vän ställer upp i alla lägen och finns alltid vid ens sida.
man ska kunna höra av sig när som helst, det spelar ingen roll om det var ett år sen man sågs sist
en riktig vän är när man bara kan ringa när som helst och spy ur sig cvad som helst när som helst.
Josefin är ett bra exempel, vi har inte umgåts på riktigt på kanske 2-3 år, och nu när vi umgås mer
så känns det precis som det gjorde förut. och frida modén, finns ingen som hon, ställer upp jämt!
i alla lägen och ag litar på henne till tusen, tack för att du finns!'

nu sittre jag här, sleten efter helgen, känner mig äcklig, ful och trött
efter några timmars jobb idag. vill bara krypa ner under täcket och glömma coh gömma mig för resten av veckan,
veckorna är så jobbiga nu för tiden. har inget att se fram emot, inget att bli glad för.
tur att jag har malin, fan vilken underbar människa du är (L)

jag bara undrar, när ska alla motgångar vända. när ska jag få må bra på riktigt igen?
när ska jag få känna lycka? känna att jag vill leva det här livet? villl ha tillbax min livsglöd.
igentligen vet jag inte ens om jag är är olycklig, jag kanske faktiskt är lycklig, vad fan vet jag!
jag vet ju knappt hur det känns längre nått utav det. jag är imun nu mera, kvinna av stål, stänger ute alla känslor för att jag inte vill känna efter vad jag igentligen vill. vågar inte släppa taget och bli en ny människa för jag är rädd för vad som väntar mig, vad som ska hända här näst i livet, ska det bli bra eller ska det bli dåligt? förvirrad i bott.
jag känner mig halv, jag vill bli hel igen!

jag vet inte vad som kommer hända nästa gång jag ska till dokton häller. ska jag svimma, gråta, spy, skrika?
ska jag få äta mer starka tabletter som jag bara vill spy av?
ska det hända någonting annat? VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!??=??

ska jag orka jobba mer? ska jag orka gå till skolan? gå dit på morgonen och vara lika glada sandra som vanligt, vad som än händer så är sandra alltid glad, men ni vet ju ingenting om mig!

jag vill glömma igår förevigt och alla andra dagar före igår ochså, men det är så svårt att bara radera allt! ska jag ta bort alla sms, slänga ditt kort, slänga rosorna och ska jag gömma halsbandet så jag aldrig mer hittar det? vill jag det? vill jag kasta bort mer än ett och ett halvt år.
jag vill glömma dig, men jag kan inte glömma det vi hade och när jag inte kan det är det svårt att se framåt.
ett liv utan dig, hur gör man då?
igåt när jag läste artikeln om dig, det stog "underbara flickvän". hur går det med din underbara flickvän? vad kännde du när du läste det? saknade du det vi hade då när du sa det där. kommer du ihåg hur bra vi hade detm hur kul vi hade? ska det aldrig mer bli så?

Love.
Devotion.
Feeling.
Emotion.

jag fattar ingenting, jag orkar inte fatta. vill bort härifrån. släppa allting och bara dra.
men jag vågar inte. för jag lever i en trygg liten bubbla som jag inte kommer ur.

tack för mig