just idag, i denna fruktansvärda söndagsångest som jag har idag, har jag upptäckt saker med mig själv, om hur jag är. konstigt hur man i all ångest har så mycket tankar att man lär känna sig själv.

jag är aldrig nöjd och jag vill ha allting jag inte kan få (för det mesta). jag tycker det är konstigt, för jag har alltid sett på mig själv som en nöjd person, en som nöjer sig lixom. men med tiden har det tydligen ändrats.

jag har ett väldigt bra exempel, när jag befinner mig i norge då får jag hemlängtan till mamma och sverige, när jag väl kommer hem till sverige och det har gått sisådär 3 timmar funderar jag på varför fan jag åkte hem till denna tråkiga och händelselösa stad.

okej jag är kanske jävligt bitter nu, jag ska sluta för jag älskar alla här hemma och blir superglad när jag får träffa er =)


fast en sak till bara, vad fan är felet på tjejer? konstigt folkslag