dagens sanning som jag ska berätta för er nu trodde jag nog aldrig att jag skulle säga, eller känna.
jag saknar allt hemma i karlstad, min familj, mina vänner, min lägenhet, träningen. just nu skulle jag vilja ha min fina lägenhet på våxnäs, ha nära hem till all min familj, släkt och vänner. storhandla en gång i månaden, ha mysiga hemma kvällar på fredagar och lördagar, äta godis och chips till söndagsfilmen klockan 9. träna var och varannan dag på kmti, jag skulle vilja börja dansa igen. vara ledig på helgerna.


men tanken på att lämna norge gör lite ont, stämmningen, allt roligt som händer, alla underbara människor, och lämna kajsa och elin skulle jag absolut inte klara, riktiga vänner för livet.


så vad ska man göra? kan inte allt och alla vara på samma ställe.




och där glömmer vi allt jag nyss skrivit och fokuserar på något annat. på veckans schema står träning, nu ska jag bli fit som fan, och producera endorfiner till tusen. hejdå